Maegeri

Karatehistoria

Den buddhistiske munken Bodhidharma anlände på 400-talet till Shaolin-templet i Kina från Indien.

Bodhidharma lärde ut Zenbuddhism och introducerade fysiska övningar för att stärka kropp och sinne.

Detta utvecklas till Shaolin-boxning, som senare blev grunden till de allra flesta kinesiska kampsporter.

Det är svårt att spåra utvecklingen av karate, ända tills ”det dyker upp” på den lilla ön Okinawa. Okinawa ingår i den japanska gruppen ”Ryukyu-öarna” som ligger mellan Japan och fastlandet. Läget mellan Kina, Taiwan och Japan gjorde ön till ett handelscentrum för Sydostasien.

Redan tidigt fanns knytnävsfighting, Te(hand), på Okinawa. Utvecklats från den tidigare nämnda Shaolin-boxningen. Te utvecklades olika, i olika delar av Okinawa. Städerna Shuri, Naha och Tomari utvecklar: ShuriTe, NahaTe och TomariTe. (OkinawaTe eller Todei). Senare delas dessa upp i 2 skolor:
ShorinRuy(Lillskogsstilen) Matsumura Sōkon(1809-1901). TomariTe & ShuriTe. Idag WadoRuy, Shotokan.
ShoreiRyu(Shoreiji tempel) Higaonna Kanryo(1853-1916). Nahate. Idag GojuRyu, ShitoRuy.

ShorinRyu karaktäriseras av naturlig andning och snabba, raka rörelser medan ShoreiRyu använde starka rörelser med synkroniserad andning till varje rörelse. Todei(kinesisk hand) användes långt före ordet Karate blev vanligt förekommande.

Kinesiska tecknet “To” kan även uttalas “kara” och på samma sätt kan “dei” bytas mot ”te”. Ordet “Karate” används från år 1929, då fortfarande med betydelsen ”kinesisk hand”

Gichin Funakoshi antog betydelsen kara=tom, och från honom kommer även karate-do, som indikerar den spirituella, disciplinerade filosofin kring Karate som vi utövar idag.